Valparna är här!

Det är så lugnt, Tee är så stabil, hennes temp är stadig, det kommer inte hända något i helgen osv… Så gick mina tankar.. Men jag hade fel!

Vi tar det från början. På fredagskvällen hade Tee en nedåtgående temp, hon gick ner till 36,6 så inte sådär toklågt och hon bäddade och flåsade lite men var inte sådär superintensiv som jag har vana att tikar är när det förbereder sig. Jag konfererade med världens bästa Cima (Kennel Kelliegården) och vi trodde båda att det var en fördipp i hennes temp men vi nämnde att det ändå kanske skulle kunna vara dags men att det var ju bra tidigt. Natten var ganska lugn hon bäddade lite och vi var ute och rastade en gång och hennes temperatur steg sakta uppemot normal. På lördag förmiddag var hon lite flåsig och ville mest  ligga i ett hörn och trycka och hon ville inte ha sin frukost. Sen gick vi ute en sväng och då busade och skulle gräva bo i skogen. Runt lunch börjar jag få en känsla att Tee känns lite stressad och tempen fortsätter att stiga. Hon blir orolig, bäddar och far runt, byter ställning ofta och igen konfererar jag med Cima. Vi tycker att hon är lite väl orolig för att det bara ska vara en fördipp men det är ju så tidigt så det lugnar sig nog..

Hon fortsätter att byta ställning framåt eftermiddagen, hon piper, far runt och ska vara överallt och vi säger båda att hon beter sig precis som om vattnet snart ska gå men att hon nog lugnar sig för det är ju så tidigt. Strax därefter ser jag hur hon är blöt i svansen och det är lite blött i hennes bädd. Jag tänker mest att hon har nog bara mycket flytningar men det skulle ju kunna vara så att det är vattnet som har börjat läcka lite. Det är ju inte alltid så att det bara kommer en störtflod men sen tänker jag att det är ju så tidigt – 17.10 kommer första krystvärken.

Förstfödda killen

Hon krystar och krystar med det händer ganska så lite. Jag känner efter där är en valp men utan hinnor. Jag vill ha ut honom snabbt, han kommer så långt att nosen och tungan är ute men sen tar det stopp. Tee krystar och jag försöker hjälpa till med det är trångt om plats. Jag krånglar för att få fram frambenen, Tee krystar och med gemensam ansträngning får vi tillslut klockan 17.30 ut en fin hane. Han är inte superpigg men jag gnuggar och han fräser ur lite slem sen blir han betydligt piggare. Jag lägger honom hos Tee, han hittar snabbt sin plats och börjar snutta och Tee pysslar om honom på bästa sätt och slickar honom ren. Skönt tänkte jag, nu har vi fem kvar och vi har klarat av lite krångel – nu kommer resten gå som en dans.

Tee pysslar om honom fint

Tee ligger länge nöjd med sin lilla förstfödda son och pysslar och slickar på honom. Jag tycker att det är dags att det händer något så Tee får gå ut och rasta sig och sen ser jag till att hon får i sig lite energi. Efter över en timme sedan senaste valpen börjar Tee bli lite orolig, hon flyttar sig och fixar och sen börjar hon igen att krysta. 19.02 föds nästa hane och han kommer ut lättare och med sina hinnor intakta. Jag och Tee plockar fram honom och fixar honom fin så får han göra sin bror sällskap.

Två bröder

Trött mamma Tee med sina två små killar

Jag ställer in mig på att det kommer vara en utdragen valpning, fokuserar på att Tee ska få i sig energi och kunna vila mellan valparna men också se till att hon rör på sig så det hela inte stannar av. Efter lite mer än en timme är det dags för nästa valp denna gången en tik. 20.15 kommer hon med bakfötterna först och jag hjälper till lite så att hon ska komma ut snabbt. Tee hjälper till, biter navelsträngen och fixar som ett litet proffs.

Tiken

Härligt – halvvägs tänker jag och tittar ner på vår lilla fina trio och möter Tee’s trötta men nöjda blick.

Nu blir det en lång händelselös paus. Tee pysslar med dina små, de diar och piper och kravlar omkring och jag börjar kolla ner på klockan och känna att nu är det dags. Tee får gå ut en lite ordentligare sväng men inget händer. Efter två timmar går jag ut igen och först kissar hon snabbt på gräsmattan ser er det ut som om hon ska bajsa men sen ser jag – tusan hon krystar. Snabbt fram, fångar upp en valp i handen och snabbt in. Bort med hinnor, Tee biter av navelsträngen och sprattlande kommer en till hane fram. Pigg och fin och han får såklart snabbt sällskapa sina syskon hos Tee.

Hane 3

Alla fyra

Nu lägger hon sig lite till rätta och blir lugn och sover. Jag tänker bra, hon får vila och sen kör vi energi-promenad och så kommer nästa. Detta har vi ju koll på. Det går två timmar och jag börjar känna det det var väldigt lugnt. Inga värkar och Tee är lugn. Jag väljer att ringa Bagarmossen och prata lite. Hon säger sitt lugnt i båten, hon får vila, ta hand om sina små och så kommer resten. Vissa tikar går så upp i rollen som mamma att det stannar av lite. Det är lugnt. Det finns ingen egentlig tid när man ska bli orolig. Okej. Vi vilar men går ut och rör oss med jämna mellanrum. Tillslut kommer det en valp men sekunden jag tar i den vet jag att denna lever inte. Det har nog varit död ett tag och jag städar snabbt bort den men hinner se att det var en fin mörk tik. Tee ger mig en lite bekymrad blick men återgå till pysslandet med sina små.

Sen händer ingenting mer på timmar. Jag pratar med veterinären, de säger vänta men samtidigt vet vi ju med ganska stor säkerhet att de är en valp kvar. De säker sålänge du inte känner en valp eller att hon krystar är det lugnt. Tee är trött och hon vilar men är därimellan lite orolig och lite fumlig så jag får hjälpa henne att hålla rätt på valparna och jag suckar lite inombords. Är det en ”sånhär” mamma hon ska vara? Jag är oerhört bortskämd med Khim som mer eller mindre sköter allt själv och man kan bara sitta bredvid och njuta… Tee är i stället trött, lite orolig och inte alls sig själv. Hon tittar på mig med blodsprängda trötta ögon och jag känner att det har är inte alls roligt.

Sen kommer den. En liten liten krystvärk men sen inget mer. Jag känner efter och kan med yttersta spetsen av mitt finger känna en nos, med en liten tunga och inga hinnor. Valpen måste ut. Tee krystar inte och jag kan inget göra då jag inte mer än kan snudda valpen. Tankarna snurrar men jag ringer veterinären och de säger kom in. Jag försöker på alla möjliga vis stimulera värkar men valpen sitter där den sitter och vi lastar in oss i bilen. Jag har egentligen redan insett att det inte finns en chans i världen att denna valpen kan klara sig, helt ärligt vet jag inte om den var vid liv när jag upptäckte den heller.. Världens bästa Morfar kör och jag sitter med Tee och valparna. Ingenting händer i bilen, jag ser att hon försöker krysta så smått men utan framgång. Väl framme på parkeringen känner jag efter och den har rört sig något men vi går in. Morfar med korgen med valparna och jag med Tee i famnen då hon inte ens vill gå..  Vi får snabbt komma in på ett rum och där möts vi av en sköterska med famnen full av filtar och en liten värmebur till våra fyra små. Hon känner efter snabbt och konstaterar det jag egentligen redan vet. Valpen är död och sitter som berget. Nu blir fokuset på att få ut den så att Tee kan få må bra och landa i att hon har fyra fina barn.

Valpen ligger med ett framben bakåt och de andra ihopvikt under hakan och detta gör att bogen har hakat upp sig på bäckenbotten. Personalen får spruta in glidslem i massor och lirka, dra, krånglar och kämpa. Tee är helt fantastisk och låter de göra vad som helst med henne och hon bara kvider och tittar på mig med lidande blick Efter vad som känns som en evighet och med mycken stor ansträngning från personalen kommer valpen ut. En normalstor hane men som vi redan visste – död!  Så fort valpen är borta är det som om hela Tee förändrades. Hon slappnar av och lade sig tillrätta med sina valpar och ALLT det där stressade och oroliga var som bortblåst.

Vi åker hem och Tee kryper ner bredvid sina valpar med en sån försiktighet och finess så jag bara blir helt rörd. Hon pysslar om dem, tvättar och sen bara lägger hon sig på sidan och sover. Jag har aldrig någonsin sett henne så trött. Fina underbara älskade hund! Du är en KÄMPE!

Supertrött och sliten Tee

Jag försöker landa i att vi är hemma och att det ändå gick bra. Jag konstaterar att det aldrig fanns någon chans att få ut den sista valpen i tid och att jag har försökt göra allt för Tee och för valparna. Jag tror att kombinationen av en död valp som troligtvis satte igång allt tidigare samt svårigheterna att föda fram första valpen gjorde henne trött och att sen den sista lilla killen hamnade tokigt var mer otur än någonting man kunde förutse eller förhindrat. Ändå rinner tårarna över de två som inte fick vara med oss. För mig ligger det så mycket tankar, känslor och förhoppningar inför en ny valpkull. Jag är ändå glad över de fyra fina fantastiska små vi har och mest av allt är jag så oerhört glad att Tee mår bra och är sig själv igen.

Ligg still unge så jag kan tvätta dig

Nöjd mamma med sin fina lilla liga på fyra

1 comment on “Valparna är här!”

  1. Maria Svara

    Hej…vilken resa..men precis..huvudsaken Tee mår bra. Och nu dom fina valparna

    Grattis och må så bra helaa flocken😊

    Kram
    Maria o Doris

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *